Det är inte alla jag skulle gå med på att sticka en tröja till bara sådär. Men att sticka till pappa gör jag gärna för jag vet att han kommer använda tröjan. Han fick en tröja i julklapp för fyra år sen, och den är använd så mycket att den håller på att lösas upp i intet.
Det är ju det bästa, och glädjer mig nåt otroligt. När ett plagg jag stickat till någon är använt tills det inte finns mer. Alltför ofta hamnar stickade presenter i lådan "den kan man ju inte använda den är för fin" eller nån annan anledning.
Meen. Detta innebär några saker:
- Jag har ett fullgott och legitimt skäl att sortera garnstashen. Den är i en bedrövlig oordning ända sen flytten från Dalarna i börja på sommaren. Men nu tar jag tag i det för jag måste ju se om jag har nåt lettlopi jag kan använda.
- Ni inser väl det idiotiska i att sortera garn när man har en kattunge som ännu inte lärt sig att han inte får leka med garn...
- Att tidens lagar upphör för hur mycket man rimligtvis hinner sticka på en dryg månad utöver alla "vanliga" stickningar. Julklappsstickningar har ju liksom ett eget konto, och jag har tänkt sticka mer än pappas tröja.
- Jag inser att detta egentligen mer är som en julklapp till mig.... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar