Nu är den virkade mormorsrutan klar. Jag har använt entrådiga garner, de flesta egenspunna och handfärgade. Tanken var att den skulle bli en sjal, men den känns mer som en filt nu. Jag är i alla fall väldigt nöjd och tycker den är vacker att titta på. Gott luktar den också, ull o stenlav, och varm är den.
2 kommentarer:
Gott att svepa om sig när nordanvinden blåser!
Ja! Det är den verkligen!
Skicka en kommentar