Tantvirkning

Jag ska virka två dukar. Tunt vitt bomullsgarn och pytteliten virknål. Typiskt såna dukar jag fick av mormor i födelsedagspresent och julklapp, varje år. Som barn kanske jag inte jublade över dessa presenter. Men som vuxen är jag glad och tacksam över dessa.
Jag försöker använda dukarna och broderierna jag fått, så de inte bara ligger nerpackade i en låda på vinden. För mig finns det ett stort värde i att se de här stygnen och maskorna varje dag.
Nu när jag själv sitter o virkar tantdukar så förstår jag.
Det är jätteroligt!
Tantigt och töntigt, javisst! Men det är ok.

Jag har gjort olika prov för att hitta rätt tjocklek på garn och virknål, men nu har jag hittat rätt och det är bara att köra på.
Det är beroendeframkallande, och redan nu vill jag säga till mina nära och kära: -Det blir virkade tantdukar i julklapp.